Start » Elevblogg

När det klaffar

Det finns stunder och händelser i livet där det bara känns helt rätt. I magen. I hjärtat. I stunden. Då händer något speciellt. Vi kanske gör ett vägval och hamnar på precis den plats vi ska hamna på. Det är häftigt. Mäktigt.

Både smått och stort kan klaffa. Bägge tror jag säger något om livets charm: Det är ofta när vi minns anar det som livet bjuder till lite sådär extra. Med glimten i ögat, som glittret på vattnet i månskenet. Vi blir levande, i dofter, smaker och känslor.

När jag var på Helsjön och sökte våren 2008 var det något som klaffade. Jag bara njöt av platsen, människornas öppna och trevliga bemötande, musikupplevelser (fast jag såklart var nervös också). Det var i allafall något som bara sa ”ja” inom mig och när jag gick vägen till Horred i solskenet efteråt hade jag redan bestämt mig: ”Kommer jag in tackar jag JA!”

Helsjön maj 2008

Igår kväll hade vi konsert i Horreds kyrka. Det var en härlig, högtidlig konsert med orgel, många traditionella julsånger och några i folkton, flöjttrio, pianosolo (Chopins preludium i Dess, underbart!) och andra instrumentalstycken. Jag sjöng Jean Sibelius ”Julsång” (”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt”) med en rörelsegestaltning som ackompanjemang förutom pianot. Den låten har för mig klaffat från första stund. Utan att jag alls vet om jag sjungit den eller vart jag hört den tidigare. Men på något sätt talade den till mitt inre.

Går man på folkhögskola eller har ett allmänt bakintresse finns det mycket att upptäcka i matens värld. På fikat igår kväll var det en kompis som hittade en utsökt smakkombination: pepparkaka med gurka. Det låter konstigt, men saken är den att det spröda i pepparkakan får ett lyft av gurkans saftiga karaktär. Du måste helt enkelt testa!

En annan matupplevelse (ofta är det sötsaker, men inte alltid) som har klaffat bara senaste veckan är några kokos- och hallonkakor som blev till helt i stunden. Tänk dig hallongrottor (mördegskakor med en grop hallonsylt i mitten) men med kokos i degen. De är gräddade precis rätt tid så att de har blivit lätt ljusbruna men behållit sin saftighet. Mmm! Hallonkakor med kokos är också en sån klaffupplevelse, precis som min systers äppelpaj som slängdes ihop på en höft för några somrar sen, eller den vegetariska lasagnen med cashewnötter som jag och en vän gjorde förra läsåret.

”Klaffandet” är livets sätt att säga: ”Du lever, kom ihåg det!”. Därför är det lika svårt att hitta en klaffning som att bevara den i en sluten glasburk. Just därför ska vi vara extra tacksamma när en ”klaffning” kommer och det bara känns helt RÄTT.

Klaffning: Fetaost, minigurka och pitabröd på tågluff i Grekland

Av Katarina Lundberg | 091211

Vintrig advent

Det är vinter ute nu. Den första december med fullmåne. Ute knastrar det om skorna om man går i torra löv eller grästrån. Nu känns det som advent på riktigt. Ljusen i staken passar in.

En nybakt lussebulle med pärlsocker och russin. Efter adventssång i kapellet igår morse. Ett kapell mår bra av människor. Ibland många och ibland få. Akustiken längtar efter sång. ”Bereden väg för Herran” och ”Hosianna, Davids son”.

”The speed of sound” rullar i min musikhjärna efter en härlig konsert i förmiddags. Allmäns tillval bjöd på musik. Det kändes skönt att sitta i publiken för en gångs skull. Få lyssna. Smaka på musiken. Mysiga röster. Bra uttryck.

Nere på Stora Horredssjön fanns det ett tunnt lager is idag. Vattnet speglade en solig himmel och det klara vädret gjorde kinderna kalla. Det visar på vinterns välkomst. Då känns det extra varmt att tända några ljus och krypa upp under en filt.

”Adventstid kom till mitt ensamma hus.

Jag sätter i staken ett sparat ljus.

Något skall ske bortom frostig advent:

Jag väntar en gåva som Herren sänt.”

Av Katarina Lundberg | 091201

Backstage

Precis när jag skulle somna i min varma säng igår kväll kom det till mig som en blixt: ”Vi har konsert i morgon. På riktigt.” Jag fick pirr i magen och blev nervös. Satt verkligen allt som det skulle? Kom jag ihåg ackorden till slutnumret? Hur var min rörelsegestaltning nu igen?

Laddade elever och bilar

Vi har jobbat med höstprojektet hela förra veckan. Framförallt har vi fått ihop en föreställning med övergångar som gör ”det där emellan” (musiknumrena, alltså) mer sammanflätade. Temat är ”Is och Eld” och det finns sånt som ger hårstråna att resa sig av kyla och sånt som gör en varm, kanske riktigt svettig.

Uppladdning i ny lokal

Det finns mycket att göra innan en konsert. Inte minst rodda ljudet och dekorera scenen. Idag hade vi en ny scen i en gymnasieskola i Varberg. Uppsjungning, ombyte, sminkning och genomdrag sitter sen på sin plats. Och lite lunch någonstans mitt i allt det. (Vi fick potatisbullar till lunch, något som jag inte ätit sen grundskolan!)

Inta scenen

Det var första konserten i en rad på tre. Nervositeten spökade lite och fick t ex mig att glömma blockflöjten som skulle in på scenen. ”Ojdå”, tänkte jag när jag redan satt i position på scengolvet. ”Jag får väl sjunga istället. Det ser fult ut om jag går tillbaka nu.” Men så hade jag snabbtänka klasskamrater. För när ”Klappvalsen” med folkmusikgruppen skulle börja kom en flöjt inrullandes på scenen. Precis som det var tänkt.

Nu finns det all chans i världen att sätta det som inte satt idag ikväll istället. Det är skönt när det finns flera föreställningar av samma konsert. Imorgon kväll kör vi ”Eld och Is” på hemmaplan. Hoppas vi ses!

/Kattis

Av Katarina Lundberg | 091117

Öppna din dörr

”Öppna din dörr, och säg att du vill ha mig här.”

I onsdags kväll var det Öppet hus på tredje våning. Alla som ville fick öppna sina dörrar för att låta sina grannar och övriga internatare titta in. Vi som bor här samlades lite innan för att göra gästböcker, en poängpromenad och lite självporträtt (av varandra med fel hand).

Kvällen var en umgängeskväll i struktur och spontanitet. Hade man skrivit i gästböckerna, tittat in i alla rum och hittat frågorna som satt upphängda på svåra ställen (tex i taket) bjöds det på glass, spel och raggsocksrejs. Det sistnämnda går till som så: med raggsockor eller fleecesockor eller vanliga strumpor på fötterna springer man i korridoren som finns på bilden nedan. Framme vid blomkrukan är gränsen där glidandet börjar. Man får rejsa hur många gånger man vill för att slå sitt rekord, men i onsdags var Jonathan helt oslagbar.

Efter glass, mys i rummen och raggsocksrejs var det taizéandakt i kapellet. Låtar från Taizé sjöngs i all sin enkelhet, på engelska och på svenska, och en kort bibeltext lästes på inte bara svenska utan också engelska, ryska (vi har den förmånen att ha en rysk Olga hos oss) och franska. Flera språk öppnar upp lite fler rum i ens inre.

Öppet hus på tredje våning hoppas jag kan bli en tradition på Helsjön.

/Kattis

Av Katarina Lundberg | 091107

Balans

Det häftiga med att gå på folkhögskola är att vi är många som samlas på en och samma plats. Vi har många olika saker med oss i vårt livs ryggsäck att dela med varandra. Just denna termin får alla som vill vara med på ett träningspass med namnet ”Balans” två gånger i veckan med Britt-Marie.

Balans som träningsform handlar om styrka, uthållighet, balans, andning, hållning och en hel del koordination. När avslappningen började i slutet av passet igår kände jag mig fylld på ny energi. Det är lustigt det där, att det som tar energi kan ge tillbaka energi.

Livet är att gå balansgång, tänker jag. Gungbrädan kan lätt tippa över åt ett håll när vardagens alla sysslor får oss att känna oss stressade. Livet handlar om att lära sig att hitta mittpunkten mellan ”vara” och ”göra”, mellan att få tid med sig själv och umgås med andra. Där har jag som tjugoett år mycket kvar att lära mig.

Inför höstlovet som börjar i morgon kan det vara skönt att veta att Jesus under sin tid på jorden drog sig undan för att ta det lugnt då och då. För honom verkar bönen och stillheten lika viktig som undervisningen och kringvandrandet:

”Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön.” (Matt 13:1)

”När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam.” (Matt 14:3)

”Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be.” (Matt 14:23)

Ha ett fint, fridfullt höstlov!

/Kattis

Av Katarina Lundberg | 091022

Himmelsk förälder i höst

Hösten rullar på och om mindre än två veckor stänger Helsjön för höstlov. Det är läskigt att se hur snabbt ögonblick blir till veckor, nytt och obekant till bekant. Jag vill ändå skriva några rader denna måndagskväll. Om vad en ovanlig måndag kan bjuda en vanlig musikelev. Men för att inte vara för svensk börjar jag bakifrån:

21:00 Stjärncykling är en underskattad aktivitet sträckan Horred-Helsjön. Ska man ta sig utan körkort från ett träningspass i Horred passar det bra att cykla till skolan. Med så lite gatubelysning kommer stjärnhimlen nära. Karlavagnen känns mäkig.

15:20 Folkmusik för klassiska musiker! Inga noter eller grupper delades ut eller in. Ornament, 10/8-takt och musik som lärs ut muntligen. Bengan, som varit på världsmusikkurs, visade nya sångkunskaper och harmoniskt uttryck.

9:00 Gamla testamentet med Peter Landgren och bibellinjen är en måndagskaramell jag lyxar till mig med. Dagens livsvisdom: ”Gud kan aldrig bli en kosmisk arbetsgivare utan en himmelsk förälder.” Vi vill lätt kräva att Gud ska ta tag i våra liv och visa oss till punkt och pricka vart vi ska vandra. Men precis som med en jordisk förälder finns det en kärleksfull relation som bygger på närhet och avstånd, beroende och oberoende. Inte vill jag att min egen mamma ska bestämma över mitt liv men jag ser gärna att Gud tar beslutet vad jag ska göra härnäst.

Däremellan och dessförinnan fanns det tid för egen övning, musikteori, musiklyssning och såklart olika mål mat. Men det hör till det vanliga, och precis som med musik somnar vi lätt eller lyssnar såsigt om vi serveras det vi redan känner till eller förväntar oss. Att solen skulle titta fram genom höstgula asplöv räknade jag inte med på lunchen. Då fick kameran komma fram och vecka blev till ögonblick igen.

Av Katarina Lundberg | 091012

Brons genom gemenskap

Bronslaget i Viskardalen. Foto: Olga Gerasimenko

Viskardalens fotbollsturnering fick besök av två lag från Helsjön den 30 september: Helsjön 1 och 2. Totalt nitton personer var vi som åkte iväg i en minibuss förra onsdagen. En kall höstmorgon i en buss full av förväntan. Att det skulle bli en bra dag visste vi, fast vi var lite trötta.

Helsjön 1 (i vita tröjor) fick spela sina matcher först. Två vinster av tre räckte till en andraplast i gruppen och garanterat slutspel. Sen var det dags för Helsjön 2 att spela. Då fick några av oss tjejer hoppa in på plan för att se till att ”minst två tjejer på plan”-regeln hölls. Promenadsegrar kan man kalla det: Helsjön 2 kom etta i sin grupp. Och då fanns det bara ett faktum: Helsjön skulle möta Helsjön i kvartsfinalen.

Jag som spelat i bägge lagen visste inte hur vi skulle göra med tjejfördelningen. Ett lag skulle behöva spela utan avbytare. Vi beslöt att låta laguppställningarna som vi haft från början gälla. Men inte så länge till. När vi spelat två minuter kvartsfinal mot varandra (vilken härlig känsla att möta sig själva- inga kunde gå från matchen som förlorare!) hände det som inte fick hända: Helsjön 2 med totalt två tjejer fick en tjej skadad. Då var det bara för mig att byta tröja, från vit till grön, och hoppa in i andra laget. ”Har ni två tjejer på plan?”, frågade domaren det gröna laget. ”Nu har de det”, sa jag med ett leende, strax innan det att jag nickade in mål i det mål som jag nyss försvarat.

Straffar fick avgöra vilket av våra två lag som skulle gå vidare. 0-0 stod det efter nio slagna straffar. (Till nästa år får vi öva lite bättre på straffar. ) Då gick vår eminente målvakt Andreas och slog in den första och sista straffen. Helsjön 1 hade vunnit, men ingen hade förlorat: Nu fick alla som inte var skadade och utmattade spela semifinal! Helsjön 1 blev grönt och fick med många kämparglada spelare bronsmedalj!

”Vi är svarta, vi är gröna, vi är Heeeelsköööna!” Vi var ett enda härligt grönt och vitt gäng.

/Kattis

Av Katarina Lundberg | 091006

Musiklinjen på Getterön

Ett nytt läsår har börjat på Helsjön. Många ettor har återvänt till musiklinjen och många nya ansikten har kommit till. Det känns bra att få ännu ett år att leva och lära på denna fina plats.

Som startskott på musiklinjen åkte vi iväg till Getterön utanför Varberg på klassresa. Det blev en klar ”hit”. Förutom att hinna med både ett och två dopp i havet (som fortfarande vad badvänligt en bit in i september!) hade vi tid för sång, dans, matlagning i team, lekar som ”Mäster” och ”Fyra man i soffan” (tjejerna vann, såklart! ) och umgänge inpå småtimmarna.

På stranden fick vi i uppdrag att i lag bygga sandskulpturer. Ord som inspiration var ”musik, gemenskap och spontanitet”. Det fick oss att komma igång att jobba som grupp och lära känna varandra lite bättre.

Skapande på stranden

Sakletare blev vi allihopa!

Många lika men alla unika i en gemenskap

Hanna som var sjuk fick vara med ändå

Ett originellt trumset

Måsart

Here we are! Musiklinjen 2009-2010

Röd, gul och grön som ett trafikljus Röd, gul och grön- som ett trafikljus!

Alfapet och systemlekar blev populära

Matlagning för musiker

Upp och dansa!

Runt i paret och runt i ring

Mer folkdans för folket, tack!

I morgon bär det iväg till Viskardalen på fotbollsturnering för ett stort gäng, så nu är det dags att sova.

Vi hörs! /Kattis

Av Katarina Lundberg | 090929

Ett sista farväl…

…i alla fall för den här gången.

Igår togs det stora steget och vi var nu en hel läsårskull som lämnade Helsjön för kanske sista gången. Kanske det inte är alla av oss som i framtiden kommer leta oss tillbaka till skolan på ett eller annat sett. Men förhoppningsvis blir det ju ändå majoriteten. Det finns verkligen så många olika saker som skulle kunna dra oss tillbaka, att förr eller senare så ses vi nog ”hemma” på internatet eller skolan igen.

Avslutningen igår var mysig. Ett bra tal av rektor Wallin, och likaså av en av årets stora profiler, Timmy.  Musikerna bjöd som vanligt på örongodis, och det tackar vi varmast för. (till alla musiker vill jag också påpeka att det är bra att hämta lite sol nu i sommar, för det har ni ju knappast fått i övningsrummen).

Efter den stora samlingen så kändes det ändå vemodigt när man satt i klassrummet och hade linjens egna avslutning. Dock funderar jag på varför allmän fick glass och inte vi på bibel? Men så här dagen efter kan jag känna att det ändå var bra stämning igår, men en sak är säkert, ingen av oss elever går rakryggad utan känslor från Helsjön, utan det känns som om man lämnar en liten bit av sig själv bakom sig.

För egen del så är jag nöjd för nu, men vem vet, om 10 år kanske jag är tillbaka för att lära nya saker.

Farväl Helsjön… tills vi ses igen!

Nu mera, före detta Helsjöeleven

Elin Bergman

Av Elin Bergman | 090528

Helsjöns Talang 2009

Personalen bjöd på sig själva onsdagen den 29 april då Talang 2009 anordnades på skolan. Det var oanade talanger som visades upp inför en elevjury och två enastående konferencierer.

Av Katarina Lundberg | 090501

Nyheter | Konferens | Bed & Breakfast | Allmän linje | Bibellinje | Musiklinje | Grundkurs | Bibelskola XP | Folkhögskola