Start » Lärareblogg

Knep och knåp med Knut

På Helsjön är det ”samkväm” med någon form av program varje onsdagkväll. Oftast är det eleverna som fixar innehållet. Så här i början av terminen fick vi lärare emellertid stå för programmen.

Den 2/9 föll det på min lott att fixa något trevligt. – Det fick bli ”Knep och knåp med Knut”. Det innebar att jag tog med mig en väska full med labyrinter, puzzel, kulbanor, 3d-figurer m.m.

Kl 19 var det insläpp varpå en stor grupp människor började cirkulera runt i aulan och testa de olika prylarna. Det var härligt att se med viken entusiasm man grep sig an de olika stationerna. Den uppskattning jag fick åtnjuta var väl värd det arbete som kvällen innebar.

En timme gick fort och sedan var det dags för ett extra lyxigt fika.
Bloggat av Knut Ådahl/Lärare på Allmän linje

Av Knut Ådahl | 090911

Folkhögskolans dag, 9 maj

Äntligen Folkhögskolans dag!

Förberedelsearbetet till folkhögskolans dag hade pågått länge.
Ett stort engagemang hos elever, lärare och all personal mynnade ut i en upplevelserik dag.
Dagen inleddes med välkomnande, tal och musik i aulan. Därefter var förväntningarna stora på vad skolan hade att visa upp.

I Bergshällan visade konstlinjen upp sin verksamhet.  I sal 1 i skolhuset visade Allmän linje en utställning om EU. I sal 4 berättade Bibellinjen om sin verksamhet och i sal 6 gav Svenska kyrkans grundkurs en inblick i vad kursen handlat om. I biblioteket fanns det en station där man kunde handla rättvisemärkta varor, dricka rättvist kaffe samt se en film om rättvis handel. I glasrummen kunde man se en konstutställning, titta på redovisningar av olika projektarbeten.I gymnastiksalen bjöds det på ett loppis till förmån för våra vänner i Egypten samt information om resan dit i våras.

Middagen som serverades var klimatsmart och mycket god  – som vanligt.

Helsjöns folkhögskola har tidigare varit en kurort och enligt legenden började det hela med en uppenbarelse av Hygiea – En grekisk gudinna som symboliserade läkekonsten.

Gudinnan Hygiea visar sig återigen vid Helsjön efter 200 år. Foto: Janne Modin

Alla deltagare som samlats på udden förväntade sig en förnyad uppenbarelse av Hygiea – och mycket riktigt: Just när Peter Landgren berättade om legenden och stämningen var förtätad av kulande musikelever uppkom en dimma ur vilken Hygiea trädde fram för ett kort ögonblick. Alla som var där såg det med egna ögon!!

Kl.15 avslutades folkhögskolans dag med en fantastisk konsert i aulan. Alla som kommit till Helsjön denna dag inklusive jag själv hade all anledning att känna oss nöjda med den innehållsrika dagen.

Bloggare: Knut Ådahl – lärare på allmän linje

Av Knut Ådahl | 090513

Vårtecken

För några dagar sedan, den 16 april, såg jag att det på Helsjöns hemsida fanns en omröstning om vilket som var det bästa vårtecknet.

När jag röstat, och såg vad andra röstat på, läste jag att en överväldigande majoritet tyckte att fågelsång var det bästa vårtecknet. Framåt  kvällen, samma dag, då jag ger mig ut och promenerar överfalls jag av all fågelsång. De sjunger så vackert att det nästa gör ont och till min glädje hör jag en oväntad sång. Lövsångaren, Sveriges vanligaste fågel (som många aldrig har sett), har kommit.

Sveriges vanligaste fågel, Lövsångaren, kan även den höras kring Helsjön. Foto: Svein Jan Hjelmeset.

Den 7 gram ”tunga” fågeln har flugit från mellersta Afrika till oss på Helsjön. Här kommer den nu att häcka för att framåt hösten flyga till Afrika igen. En lång flygresa utan att bidra till några
klimatförändringar. Tänk om vi hade deras teknik/möjligheter. Det är som sagt inte många som sett den oansenliga fågeln men många känner igen sången från ljuva försommarkvällar.

Här kan du höra Lövsångaren sjunga.

Av Gunnar Åberg | 090423

Helsjön en plats för klokskap!

På Helsjön funderar vi mycket över vad kunskap, bildning, betyg står för. Vi har precis haft en temadag om bildning med Bernt Gustavsson, professor i pedagogik vid Örebro universitet. Aristoteles, en gammal grek, var i opposition mot den grek som styrt skolutvecklingen mest i väst, nämligen Platon. Aristoteles kunskapsbegrepp är vidare. Han talar om tre kunskaper:

episteme – den vetenskapliga kunskapen, teoretisk kunskap – Vetande
techne – den tekniska kunskapen, knuten till handling – Kunnande.
fronesis – den praktiska visdomen – Klokhet.

Målet för oss på Helsjön folkhögskola att vi alla får utvecklas i ett helhetskunnande, där vetande och kunnande får bli klokhet.

Bernt Gustavsson, professor i pedagogik och författaren till bla boken "Vad är kunskap"

Miljö, mångfald, mötesplats och möjligheter är de fyra kärnord vi arbetar utifrån.
Vi har valt dessa kärnord utifrån att de är tydliga här på Helsjön men också för att det är begrepp som vi vill fortsätta att utveckla och detta i klokskap.

Att gå på folkhögskola är en bra investering för livet, att gå på Helsjön kan betyda än mer.

Av Lise-Lotte Wallin | 090326

Ett slag för tryckfriheten och nagelmålarna

Helsjöns blogg är en trevlig blogg, tycker jag. Här kan man läsa en massa trevliga inlägg om lite vad som helst. Och man får skriva om lite vad som helst. Och nu ska jag skriva om vad man får skriva om på bloggar.

Häromdagen råkade jag förirra mig in på en blogg. Jag stannade kvar en stund inne på bloggen eftersom bloggarinnan hade publicerat ett kakrecept som verkade så förunderligt smaskigt, och det bådade ju gott. Annars var det en rätt trist blogg, men den innehöll dock ytterligare en sak som fångade mitt intresse, och det var en diskussion som pågick mellan bloggarinnan och hennes läsare. Frågan de ställde sig var vad man egentligen bör skriva om i en blogg. Bloggarinnan berättade i ett inlägg att hon just hade målat naglarna. (Själv målar jag aldrig naglarna, men det är mest för att det ser så fult ut när färgen börjar trilla av, och det gör den ju förr eller senare.) Och på detta med naglarna hade hennes läsare reagerat med sura kommentarer om att de inte ville läsa om hennes nagelmålerier. Andra läsare reagerade på de sura läsarna med kommentarer om deras surerier. Och det var i de banorna diskussionen gick.

Får man skriva om vad som helst i sin blogg eller finns det gränser? T.ex. om sina målade naglar?

Själv vill jag gärna slå ett slag för dem som skriver om sitt nagelmålande. Inte för att jag är det minsta intresserad av att läsa deras bloggar, men för att jag tycker att det är en trevlig möjlighet vi har att få uttrycka oss fritt i ord och skrift. Och kanske, kanske att vi någon gång råkar träffa ett öga eller ett öra som är intresserat av vad vi har att säga. Och kanske, kanske – ja, jag tror att det är så – är det väldigt viktigt att vi inte har någon som bestämmer vad man får säga och inte.

Av Anna Aspegren | 090316

Vintervackert eller snöhat?

Vintervackert eller snöhat?

Ja se det snöar, ja se det snöar det var ju roligt. Hurra! Helsjön förvandlas sakta från ett vintervilande mörklagt område till ett julkortsinspirerande vitskimrande hemlighetsfullt landskap. Skosulans raspande mot småstenar när man skyndar mellan skolsalen och matsalen med jackan slarvigt ihopsvept om sig förvandlas till mjukt dova fottramp och sakta går man i snöfallet förundrad över hur ljust allt plötsligt blir. Nåja, det här var min variant av snöromantik.

Väl uppe i matsalen hamnar jag bredvid en äkta snöhatare. Ilsket fräser hon över att vintern inte kan lägga av och släppa fram våren istället. Men är det inte vackert, försöker jag. Var då? kontrar hon. Några andra snöromantiker som sitter vid samma bord vill ut och gå och se hur vattenfallet borta i skogen ser ut när det fryser på. För att råda bot mot mörkret tar de med ficklampor. Vackert, konstaterar de när de kommer tillbaka. Vattnet har frusit mitt i sitt fall mot marken och bildar underbart vackra iskristaller. Under rinner vattnet som ännu inte förstått att det är kallt. Tänk att ha en sådan konstinstallation mitt ute i Helsjöns skogar.

På kvällen visar vi film – en gammal goding. Gökboet. Den har jag sett tusen gånger – den har jag gjort ett arbetet på- den har vi helt analyserat sönder i skolan – var några av de glada tillrop jag fick inför filmvalet. Tydligen en film som används av många lärare. Men vi var några som ville se ändå, så vi mysade till den stora kalla aulan efter bästa förmåga. Madrasser, kuddar och popcorn. Åsså Jack Nicholsson förståss.

Efter kvällste och mumsig kaka återvände jag ut i mitt snölandskap. På spåren i snön såg jag att någon gått i serpentiner på vägen. Undrar om det var glädjeskutt eller någon som gick och läste samtidigt. Eller kanske bara övade inför VM i knasig gång.

Av Elisabeth Karlsson | 090206

Nytt år, delvis nya människor och nya möjligheter.

Höstterminen avslutades med julfest och ett fantastiskt fyrverkeri. Lite in på det nya året fick vi bevittna ett annat ”fyrverkeri”: ett enormt stjärnfall, vilket visade sig vara en meteorit som kom in i vår atmosfär.

Med det nya året kom också kylan till Helsjön. Stjärnorna glimmade, snön gnistrade och isen la sig på sjön och vi kanade runt i backarna. Men inne hade vi det varmt, åtminstone de flesta av oss.

Nu har vi tagit emot en ny grupp kursdeltagare på Svenska kyrkans grundkurs och en del nya även på de andra linjerna. Välkomna!

Många hälsningar från Bessi

Av Elisabeth Åberg-Adrian | 090201

Selma

Gåsen Akka över Helsjön?

På en folkhögskola får man ibland vara med om saker som överraskar.
Jag har väl aldrig varit så intresserad av Selma Lagerlöf, men när skolan hade temadag där vi fick lära oss mer om Selma insåg jag att det var en spännande tant, med många intressanta berättelser.

Dagen började med att vi fick lyssna till ett föredrag av en riktig berättare. Jag tror att han hette Nils Holgersson (nej… det var visst Nils Zandher), en äldre man med många år inom folkhögskolevärlden. Därefter delades vi in i grupper som fördjupade sig i olika sidor av Selmas liv och författarskap. Jag hamnade i en grupp där vi bland annat såg delar av filmen ”Herr Arnes penningar” från 1919! Bara detta att se vilka specialeffekter man kunde skapa 1919 var intressant, att själva historien sedan var sådan att den hade kunnat beskriva en modern thriller gjorde inte saken sämre.

Efter en intensiv förmiddag gick jag hem för att äta lunch, fylld av tankar om Selma Lagerlöf. Då ser jag hur en flock vildgäss passerar mitt hus. En gås bryter formationen, sänker sig mot mig och tar ett extra varv runt vår stuga!

Kan det ha varit Akka?

Av Gunnar Åberg | 081209

På väg

Vilken galen vecka. Intensivt skulle det bli, det var vi inställda på från början. Höstprojektet är en viktig del av musiklinjens liv. Varje år sätter vi samman en konsert med övergångar, rekvisita, dekor och en och annan dialog… ja, en scenisk konsert helt enkelt, som vi framför på skolan och några gymnasieskolor i närheten.

Vi arbetade stenhårt måndag och tisdag. Deltagarna hade fantastiskt många kreativa ideer som vi stötte och blötte och smälte samman. När vi skildes åt på tisdagen kändes det mycket lovande inför onsdagseftermiddagens premiär. Lite jobb återstod, men det kändes som om vi hade trots allt ganska gott om tid. Framför allt kändes det som att det skulle bli bra.

Enda orosmolnet var magsjukan som givit sig till känna. SKG var i stort sett utslaget på tisdagen. Två hos oss hade haft känning, men blev det inga fler skulle arbetet med föreställningen inte hindras.

Nästa morgon var sju deltagare och en lärare borta på grund av magsjukan. Vi använde förmiddagen till att försöka bygga om vår föreställning, stryka nummer och göra nya övergångar, men tiden var för kort. Ställa in var enda alternativet.

Nästa dag var sjuklistan ännu längre, men vi som var friska höll ställningarna efter bästa förmåga. Stor besvikelse hos oss alla, förstås, men vi högg i så gott vi kunde med vårt vanliga jobb; teori, ensembleledning och sånglektioner. Arbete är ett bra sätt att hitta fokus.

En mer sjuk vecka går nog inte att tänka sig. Hoppas den blir en rolig historia snart.

Av Elisabeth Feldt | 081124

Ett tuggummi vann pris

Kommer just tillbaka från fläskkarré med katrinplommon i matsalen, sådär lite däst du vet, på fredagen. Under lunchen fick ett tuggummi och en julgran pris för bästa utklädnad.
Det var maskerad i går kanske jag behöver tillägga.
En lyckad tillställning med ambitiösa dräkter. (Vilken hjärna kommer på idén att bli ett tuggummi?)
Vi kom ju tillbaka från lovet i måndags, lärare och elever. Och det finns mer energi i skolan veckan efter lovet än veckan innan kan jag säga. De lärare som är gamla i gården talar om ”oktobereffekten”. Oktobereffekten är en slags U-rörelse som esker i energi och humör på skolan under hösten. Oktober är basen på U-et. Jag inser att det är rätt skönt att hänföra de medelmåttiga lektionerna jag ibland har till ”oktobereffekten”.
-Vad ruffsig du är i håret!
-Det är oktobereffekten!

Nåväl nu tillbaka från lovet var det go fart i bygget.
Tisdag kväll var invaderade SKG kappellet med vita röcklin och hade förberett en mässa som blev en go stund om helande i det brustna som tema. Det finns hopp om framtiden i kyrkan kan man säga. Så mycket energi och engagemang i kapellet det har varit i höst!
Jag går och liksom suger åt mig så mycket av kapellivet jag kan nu, innan det är dags för nästa tjänst vid årsskiftet. Det kommer bli svårt att lämna andakts och bönelivet på skolan. Kanske jag till och med kommer sakna några av de sånger jag nu gör allt för att undvika. Musik eleverna vet vilka som är mina ömma sångtår och föreslår ofta och leende:
-Olle idag kör vi ”spikarnas lovsång” och ”ödmjukhetens konung”.
-Njae säger jag.
Samtidigt är det högtidsstunder att få sitta med i kapellbandet en kväll och spela sång efter sång, som i onsdags efter filmkvällen.

Lite spridda tankar såhär på fredagseftermiddagen. Sammanhållet kan sägas att förlorad energi har återvänt och stämningen och gemenskapen på skolan är tämligen god

vänligast
eder skolpräst

Av Olle Philipsson | 081110

Nyheter | Konferens | Bed & Breakfast | Allmän linje | Bibellinje | Musiklinje | Grundkurs | Bibelskola XP | Folkhögskola