Helsjögyttjan
Helsjögyttjan är en primärlera, även kallad moderlera eller kaolinlera. Den återfinns nära moderberget och är en helt ren lersubstans, till färgen vit. Kaolin används bl.a. för tillverkning av porslin och tillsammans med andra leror för att framställa fabrikspreparerad lera.
Kaolinleran är oplastisk och kan inte bearbetas. Ingen annanstans i trakterna kring Helsjön finner man den vita leran vilket gör Helsjöleran än mer speciell. Leran togs upp från roddbåt på inte alltför djupt vatten med lång skopa och samlades i lådor. De sista åren togs den upp bl. a. nära Prostvillan i den inre delen av sjön.
Så sent som 1954 inkom Vasa sjukhus i Göteborg med en förfrågan till Helsjöns folkhögskola om att få köpa radioaktiv gyttja från Helsjön. På stiftelsens sammanträde 16 december 1954 bifölls denna förfrågan och man uppdrog åt rektor att ordna de praktiska detaljerna kring leverans och pris.
Allan Wigelius, nu reklamkonsult, tecknade 1958 ett avtal med Helsjöns folkhögskola med rätt att i tio år få ta upp lera i sjön. De användningssätt för leran som han beskrev i avtalshandlingarna visade en stor tilltro till lerans egenskaper. Wigelius menade att leran kunde användas för inpackning och massage och för att ta bort kvisslor, finnar och pormaskar. Han skrev i ett brev till stiftelsens styrelse att det har visat sig att dessa
… s. k. ungdomsfinnar, som ofta förekommer hos det uppväxande släktet, och vilka brukar vara svåra att bemästra, helt försvinna med denna lera efter några få behandlingar. Upptagningssättet tillgår så att en person står i en båt intill stranden och med en skopa upptager befintlig lera å olika platser, som han sedan ilägger i en tunna, placerad i båten. … Om jag beräknar att c:a 25–30 ton kan upptagas under ett år, skulle detta tillföra Stiftelsen c:a 20–25 tusen kr. pr. år, utan något som helst arbete.
Det är inte troligt att Wigelius under åren efter 1958 verkligen tog upp en sådan mängd lera som han planerat. När avtalet skulle förnyas 1968 var stiftelsens styrelse inte villig att förlänga det.
