Badliv kring sekelskiftet
Under vinterhalvåret marknadsförde familjen Hedenbergh Helsjöns gyttjebad och kuranstalt. Blanche Bolander (f. Hedenbergh) berättar att de skickade prospekt till många läkare runtom i landet och dessa rekommenderade sedan Helsjön för sina patienter; de remitterade också många patienter dit. Ofta följde hela familjen med. Badgästerna kom från hela landet, och inte sällan kom de tillbaka år efter år.
Då badgästerna anlänt till stationen i Horred blev de hämtade av kusken Adolf Pettersson med häst och vagn till Helsjön. Var det två personer som kom fick de åka i victoriavagnen, var de flera så fick de åka i charabangen. Det var tungt för hästarna att ta sig uppför den sista branta backen till Helsjön, och det berättas att det många gånger var nödvändigt att be gästerna stiga ur vagnen och gå bakefter för att hästarna skulle orka. Mitt i backen fanns en grind, som oftast bevakades av något barn som kunde tjäna en liten slant på att öppna för droskorna.
På Helsjön blev gästerna visade till sina rum. Dessa var enkelt möblerade och försedda med goda sängar och sängkläder. År 1896 betalade man 25 kr per månad för enkelrum och 30 kr för dubbelrum . Lakan och handdukar tog man helst med sig hemifrån men fanns också att hyra för 50 öre per vecka. Ljus kunde köpas för 25 öre paret.
Inskrivning skedde senast tre dagar efter ankomsten. Inskrivningsavgiften var 2 kr per person i 1:a klass och 1 kr i 2:a klass. Om man var två personal eller en hel familj gavs rabatt på priset. Utöver inskrivningsavgiften betalades också kurplatsavgift och läkaravgift. Dessa betalades per vecka men högst i fem veckor. För tiden därutöver behövde man inte betala dessa avgifter. Olika behandlingar som diverse bad, massage, sjukgymnastik och elektricitetsbehandlingar betalades separat. Biljetter till dessa köptes i den lilla kiosken på Talludden. Rabatt gavs vid minst tjugo behandlingar.
Livet på Helsjöns gyttjebad och kuranstalt bestod inte bara av behandlingar; man ägnade sig också åt socialt liv och rekreation. I prospektet från 1896 står det: ”Lefnadssättet är enkelt, men angenämt. Man promenerar, företager utfärder till de vackra omgifningarne, båt-, segel- och fisketurer å den täcka Helsjön. För dem, som äro roade af jagt, finnas goda tillfällen härtill. Biljard, kägelbana och krocketspel finnas till badgästernas förfogande.” Redan 1901 hade man i det stycket bytt ut ”men angenämt”, stycket började nu; ”Lefnadssättet är enkelt, med en viss familiär prägel, utan societetstvång” etc. Från år 1907 talas det inte längre i prospektet om några jaktmöjligheter. Fru Beda Hedenbergh var en god värdinna, hon presenterade de olika gästerna för varandra och var mån om att de skulle trivas.
Kafferep var en uppskattad sysselsättning. Om man inte var inomhus satt man i trädgården, eller också hade man fått en kaffekorg att ta med ut i skogen. Ofta rodde badgästerna över till Hälledals pensionat på andra sidan sjön för att dricka kaffe. Hanna Bergstrand serverade där erkänt goda kakor.
Blanche Bolander (f. Hedenbergh) berättar att Hälledals båtar alltid var torra och fina medan Helsjöns alltid läckte. Man fick ösa och ösa. Ville man hellre promenera åt andra hållet kunde man gå till Lyckan, där det också fanns en servering som drevs av Stina Börjesson.
Skogspromenader var föreskrivet badgästerna för den goda luftens skull. Blanche Bolander berättar om hur hon ibland blev ombedd att visa vägen upp till Texelberget. Hon måste då visa den väg som även de äldre kunde gå, dvs. den riktiga vägen. Själv brukade hon klättra med rep uppför den branta sidan mot sjön.
Många danskar kom till Helsjön. Blanche Bolander berättade om att man föreslog Herbert Hedenbergh att ta dubbelt betalt av danskarna eftersom de åt så mycket. Detta apropå att sonen i en dansk familj åt elva pannkakor med sylt och grädde. Blanche berättade också om Schönberg, en dansk sångare som hade sin son Owe med sig.
Owe var ute och lekte med en drake och då denna fastnade högt uppe i en gran blev han ledsen. Blanche klättrade upp efter den och fick för det en hel tjugofemöring.
Alla badgästerna bodde inte på kuranstalten. Många hyrde logi hos folk i trakten. En del valde att äta i 2:a klassens matsal på kuranstalten, medan andra hade med sig egen mat. Badgäster bodde även på Hälledals pensionat som var byggt 1893 av Anders Eliason just för att ha badgäster boende där.
Badgästerna kunde låta fotografera sig på kuranstalten. Gottfried Nilsson från Kinna hade en helsjöfilial nedanför Norska villan. Själv bodde han på Almeberg då han befann sig på Helsjön. Också Matilda Ranch från Varberg som hade en filial i Horred var på Helsjön och fotograferade.
» Nästa kapitell: Midsommar
