De första husen
När Helsjöns gyttjebad och kuranstalt invigdes år 1888 var tre hus färdiga: Ettan, Tvåan och Trean. De låg ganska nära varandra vid sjön. Mellan husen fanns en gårdsplan där man gärna umgicks.
Ettan, eller Restaurangen som huset också kallades, var kurortens första huvudbyggnad. Det hade verandor på tre sidor, några boningsrum var inrymda på andra våning, och på bottenplan fanns en restaurang med två matsalar.
År 1896 betalade man 60 kr per månad (2 kr per dag) för 1:a klass helpension (exkl. boendet). Då fick man till frukost smörgåsbord, ägg eller varmrätt, mjölk, kaffe eller te. Till middag serverades smörgåsbord, tre rätter mat samt kaffe, och till supé fick man smörgåsbord, varmrätt, mjölk eller te. 2:a klass helpension kostade 45 kr per månad (1,50 kr per dag), då ingick inte smörgåsbordet vid måltiderna utan till frukost serverades smör, bröd, ägg och kaffe, till middag två rätter och kaffe, till supé fick man smör, bröd, mjölk eller te, gröt eller pannkaka.
Tvåan var ett stort trevåningshus. Här fanns de billigaste rummen. På översta våningen fanns ett litet rum med snedtak som kallades ”Ugglebo”, från sjön sett det vänstra fönstret under takkupan.Huset inrymde under en tid läkarmottagningen.
Trean var ett tvåvåningshus. Det hade verandor på båda kortsidorna. Utanför Trean var brunnen belägen. Därifrån gick städerskorna med hinkar till villorna och fyllde på friskt vatten i rummen varje kväll.
På väg ner mot sjön passerade man genom grinden mellan Tvåan och Trean. Där fanns nedanför husen en stor gårdsplan. Rakt framför sig hade man sjön, snett fram till höger låg restaurangen och snett fram åt vänster låg det tornprydda varmbadhuset.
Varmbadhuset, en oregelbunden byggnad med många vinklar och vrår, låg utefter sjökanten. Den del som vette mot gården var som en tvåvåningsvilla med ett torn. Bakom denna var badhusdelen med ångpanna och hög skorsten. År 1897 byggdes huset ut med ytterligare en länga. Det torde varit en ordentlig renovering eftersom det i prospektet för år 1901 talades om varmbadhuset som ”nybyggdt 1897”.
Efter branden 1904, då ångpannan exploderade, gick bara den tornprydda delen att rädda. Den kallades sedermera för Tornvillan.
I huset fanns förutom gästrum en affär som var öppen under somrarna när badanstalten var öppen. Blanche Bolander berättar att man där kunde köpa specerier, cigaretter, karameller och ”allt möjligt”. Även bönderna i Helsjöns närhet kom dit och handlade. Det berättas att David Hedenbergh om vintrarna satt och klistrade påsar till affären av de tidningar som badgästerna lämnat kvar. Över affären fanns ett sällskapsrum i en enorm glasveranda.
Bakom Trean låg ett litet hus som var murat mot berget. Det hade en övervåning med trappa från utsidan. I det huset bodde i början av 1900-talet madrassör Andersson, som där också hade sin tapetserarverkstad. Blanche Bolander minns att madrassör Andersson hade ett väldigt stort skägg. Edith Karlsson som själv arbetade på kurorten på 30- och 40-talet, och vars mamma var baderska på kurorten, berättar att personalen kallade huset för ”Hotell Savoy”.
Längre bort utefter sjökanten, förbi restaurangen, låg Bergshällan som byggdes omkring 1898 med timmer från en nedtagen bondgård. Det användes fram till början av 1930-talet som syverkstad. Sömmerskor och tillskärare arbetade framför allt med konfektion som såldes vidare, men man kunde också köpa tyger och stuvbitar. När syverkstaden lagts ned användes huset som badlogement.
Intill Bergshällan, nedanför Hällan, låg Skogskällan överbyggd med ett litet tak, kallat brunnskar. Detta brunnskar var tidstypiskt för 1800-talet och enligt en museiintendent på 1960-talet väl värt att bevara, vilket tyvärr inte skett. Vattnet från Skogskällan användes vid kuranstalten både naturellt och kolsyrat. Det såldes även till utomstående.
Då man passerat Bergshällan var man ute på Talludden. Där låg kägelbanan, Kallbadhuset och en liten kiosk där man kunde köpa bl. a. badbiljetter och sötsaker. Kägelbanan hade fönster med många små glasrutor. David Hedenberghs dotter Blanche berättade med lust om hur roligt det var då hon och några vänner krossade alla rutorna på kägelbanan. Ingen fick någonsin veta att det var de som gjort det, hon sa att förmodligen fick ”hallänningarna” skulden.
På andra sidan udden, lite avskilt, låg Skogshyddan, nuvarande bastun. Det var ett litet hus med ett rum och sovrum. Där kunde personer som ville vara lite för sig själva bo. ”Gamle Nilsson”, kronolänsman från Varberg, bodde flera somrar där. Senare användes huset som personalbostad.
På Hällan, bortom Bergshällan, bodde Emil och Ester Persson, som båda arbetade på Helsjön, Ester bl. a. som baderska. Helt nära Hällan låg Solvillan, där det oftast bodde personal.
Ytterligare ett stycke bort låg Falkhyddan, också kallad Pilgrimshyddan. Vid denna tid häckade falkar på berget. Falkhyddan var en rödmålad envåningslänga med ingångar och vackra verandor på båda kortsidorna. Båda dessa hus var sommarbostäder. Här bodde bl. a. musikerna, fyra–fem stycken. Strax bakom Tornvillan låg Hansan, som idag används som lärarbostad.
På den lilla udden mot Idala till låg Prostvillan och Röda stugan. I Prostvillan bodde David och Beda Hedenbergh permanent sedan de 1907 sålt Framnäs i Horred där de hade bott under vintrarna. Huset kom senare att kallas för kamrersbostaden efter att David Hedenberghs son Douglas flyttat dit som kamrer. I Prostvillan fanns postkontoret men det flyttades senare till den huvudbyggnad som byggdes 1929. Röda stugan användes som badlogement men ibland som bostad åt personal.
De läkare som arbetade på kuranstalten bodde i tur och ordning i Norska villan. Huset byggdes 1901, det hade fyra rum, veranda och kök.
Varje år anställdes en badläkare, tillika intendent, vid kuranstalten. Återkommande namn i prospekten är doktor Klas Björkman och doktor Carl Oscar Wetterqvist men även andra läkare omnämns.
Doktor Björkman hade tre söner: Erik, Torsten och Stig. Torsten gick i sin fars fotspår och blev på 30-talet också han badläkare på Helsjöns kuranstalt. Den yngste sonen Stig var riktigt tjusig, honom var alla flickor förälskade i, berättar Blanche Bolander.
I sluttningen bortom Norska villan ligger Almeberg, som byggdes i slutet av 1800-talet. Även Almeberg hade en veranda i varje ända. Idag finns den ena kvar som en altan, den andra är sedan länge inbyggd för att ge plats åt flera elevrum.
Nedanför Norska villan och Almeberg ligger Gläntan, som aldrig tillhörde Helsjöns kuranstalt. Här bodde Ernst och Agda Jonsson. Ernst var resande i vin och sprit. Agda bodde som änka kvar i huset ännu på 1940-talet. Huset köptes senare av Västsvenska stiftelsen för kyrklig folkhögskola och har använts både som personalbostad och lektionssal.
» Nästa kapitell: Badliv kring sekelskiftet
