Den helande sjön
Hällesjö på gränsen mellan Västergötland och Halland, mellan Idala och Horreds församlingar, ligger vackert vid Texelbergets fot. Berget stupar brant ner i sjön och det är inte svårt att föreställa sig att sägner om jättar och naturväsen uppkommit.
Redan på 1600-talet talades det om sjöns helande kraft. Man offrade mynt i sjön och menade att den sjukdom man sökte bot för följde med myntet ner i djupet. De flesta av dessa mynt döljs säkert fortfarande i bottenleran, men många är de som funnit mynt i sjön, kopparslantar och silvermynt också från Karl XI:s och Karl XII:s dagar. Hällesjö var offersjö ända fram till senare hälften av 1800-talet. På senare tid kom Hällesjö att kallas för Helsjön, kanske för att ytterligare betona det helande som många fått uppleva efter lerbehandlingar och bad.
År 1809 strömmade tusentals personer till Helsjön för att nyttja sjöns vatten både invärtes och utvärtes. Att intresset var så stort berodde på att barn som det året vaktade kreatur vid sjön vid upprepade tillfällen sett en ung kvinna sittande på vattnet med en orm i handen. På så sätt tillkännagav hon vattnets helande kraft, vilken tillsammans med ormen och vattennymfen återkommer endast vart hundrade år. Ryktet om detta spred sig, och det berättas att dåvarande prästen i Idala förstod att det var den Heliga Jungfrun som hade visat sig. Ormen betydde hälsa och frälsning och liksom Mose upphöjde ormen i öknen till folkets frälsning så hade på detta sätt Gud själv visat att sjön hade hälsobringande vatten. Inom grekisk mytologi däremot står ormen för läkande och helande och symboliserar Asklepios, läkekonstens gud.
» Nästa kapitell: Hur allt började
