Herbert tar över
Herbert var på 1910-talet det enda av barnen Hedenbergh som bodde på Helsjön. Douglas bodde i Malmö med sin hustru Gerda. Blanche var, trots sina unga år, på internatskola i Varberg. Efter att Herbert gift sig byggde han ute på Talludden Annehill där han bodde tillsammans med sin hustru Annie. De fick tillsammans barnen Holger, Gilbert, Osborn, Maj och Konrad. Annie hade gått på Valands restaurangskola och var duktig på att laga mat.
År 1915 dog David Hedenbergh. Blanche flyttade hem för en tid för att ta hand om modern. Herbert tog över verksamheten, men det blev mycket för honom att sköta allt själv, och han bad Douglas om hjälp med telefon och rumsbeställningar m.m. År 1917 blev Douglas kamrer på kuranstalten. Han tog då också över ansvaret för modern så att Blanche kunde resa till Göteborg och studera på handelsskola. Beda Hedenbergh dog år 1936.
Bollebo byggdes 1917 sedan Herbert varit i England. Huset fick sitt namn efter de första gästerna som bodde där; de var från Bollebo. Kanske byggdes huset för att kunna tjäna som stationshus. Under detta år diskuterades nämligen en förlängning av Säröbanan, förbi Helsjön och vidare mot Horred, Ullared osv. ner till Markaryd.
År 1918 revs den gamla restaurangen vid sjön och en ny stor restaurang byggdes på höjden ovanför Bollebo. På ned-re botten fanns salong och matsalar med verandor utanför, på andra våning ett stort sällskapsrum med korgmöbler och panelade väggar och uppe på taket fanns ett utsiktstorn. I restaurangen underhöll ett musikkapell som också spelade till danserna. Musikerna bodde i Falkhyddan. I källaren fanns badrummen. På platsen för den gamla restaurangen gjordes en tennisbana.
Mellan restaurangen och utsiktsplatsen (kungastenen) byggdes en träbro. Den-na bro byggdes av Albin Johansson, allmänt kallad ”Allehanda Johansson”. Enligt Blanche Bolander var bron nästan livsfarlig att beträda. Gick man över bron kom man också till Wallbergs villa, som inte hörde till Helsjön. Den hyrdes dock ofta ut till badgäster.
Förutom träbron anlades en promenad runt hela sjön. Där berget stupar rakt ner i sjön slog man in fästen i berget och byggde spångar.
Nedanför restaurangen låg tvättstugan, där man förutom att tvätta också kolsyrade mineralvattnet och tappade det i flaskor. På övervåningen fanns en lägenhet där ”Allehanda Johansson” bodde.
Den 13 mars 1929 brann restaurangen ned. Branden utvecklades mycket snabbt. På bara någon timma var hela huset förstört. Ingenting kunde räddas. I byggnaden fanns på den tiden även Helsjöns postkontor och Marks hemindustris lager och syverkstad.
Ett nytt hus byggde man snabbt upp på samma plats men i något annat utförande och redan sommaren 1930 kunde man ta emot gäster i denna nya restaurang. Det året färdigställde man bottenvåningen med kök och matsalar, källarvåningen med badavdelningen samt andra våning med några gästrum. Utöver dessa rum fanns ju många villor kring sjön där badgästerna kunde bo. Till 1931 års säsong hade även tredje våningen inretts, och man kunde då utöka antalet rum med ytterligare 22. Huset rymde så småningom, förutom matsalar och salonger, omkring 40 moderna gästrum, vart och ett med rinnande varmt och kallt vatten, centralvärme och elektricitet. I källaren in-reddes en förstklassig badavdelning som ersatte varmbadhuset vid sjön. I stort sett samma behandlingar erbjöds fortfarande. På läkarmottagningen, belägen på andra våningen, utfördes även diatermi, vilket var en sorts värme- och kortvågsbehandling. Så snart det nya huset stod på plats höll man öppet året om.
I 1937 års prospekt var inskrivningsavgiften i 1:a klass 3,50 kr för en person, 4,75 kr för två personer och 6 kr för en familj. I 2:a klass var avgiften knappt hälften. Till detta kom kurplatsavgift (inkluderande läkarvård, dock ej sjuk-besök på patientens rum), rumsavgift, kostnad för mat samt kostnad för behandlingar utom kurplanen. Med familj avsågs man, hustru, barn och tjänstefolk.
På 30-talet arbetade på kurorten sex baderskor, en läkare, fem-sex kockar, tre kallskänkor, fyra i disken, en i glasdisken, en i grovdisken, två i kassan samt i spritkassan, städerskor, servitriser, en bagare, två vaktmästare, en chaufför, två tvätterskor, fyra–fem musiker, en kamrer och ett postbiträde, sammanlagt 40–50 personer.
Vid den här tiden hade antalet matsalar utökats, nu fanns även en 3:e klassens matsal till vilken mest bygdens folk sökte sig. Edith Karlsson berättar att dessa kom egentligen bara för spritens skull. För att få beställa sprit var man tvungen att också beställa mat, och det blev billigast om man beställde en tallrik sill och potatismos. Denna tallrik kunde vandra fram och tillbaka mellan kök och matsal hela kvällen, det var aldrig någon som åt av den. Tredje klassens matsal fanns inte omnämnd i några prospekt.
» Nästa kapitell: Kungen besöker Helsjön
