Hur allt började
David Hedenbergh var son till Petter Johan och Gustava Hedenbergh. Han föddes 1842 i Holmagärde utanför Varberg. Tillsammans med sin hustru Beda bosatte han sig i Horred då han köpt Framnäs affär.
Den 20 juni 1884 föddes David och Beda Hedenberghs första son Herbert. Efter förlossningen blev Beda lam och David var bekymrad för hur hon skulle bli frisk. Enligt David Hedenberghs dotter Blanche (gift Bolander) hade ortsbor då sagt till David ”kör frua te Hällesjöa å binn in henne me laira där”. Han körde sin fru på en flakvagn till Helsjön, och eftersom det inte fanns vägar gick färden över stock och sten. Han gned in henne med lera och tog också med lite hem. Efter detta blev Beda frisk och hon hade aldrig mera någon värk.
David var som nämnts affärsman och den förste som kom på idén att starta en verksamhet vid Helsjön. Sjöns goda rykte levde starkt i bygden och människor stannade vid sjön i flera dagar. De behövde någonstans att sova och något att äta. Kunde man också ta upp lera åt dem och hjälpa till med behandlingen så var affärsidén redan formulerad.
Helsjöns kuranstalt grundades år 1884 men stod helt färdig först år 1888. Till att börja med måste väg anläggas den sista biten upp till Helsjön. I reklambroschyrerna framhålls den vackra naturen:
Helsjön… är belägen i en romantisk, naturskön alptrakt och begränsad av skogbevuxna berg, bland hvilka det högsta är Texelberget – stupande lodrätt ned i sjön”. Man nämner också att sjön ansågs vara ”ett Bethesda” (en dammanläggning i Jerusalem omnämnd i Nya testamentet) och att allmogen brukat vallfärda dit under sommarmånaderna. Säsongen varade från 1 juni till 8 september, eller längre om väderleken var gynnsam. De sjukdomar som särskilt behandlades var: ”rheumatiska lidanden, inflammationer i muskler och ledgångar, nervsjukdomar, affektioner i luftstrupe, luftrör och lungor, allmän svaghet och reconvalescenser. Lungsotspatienter tog man dock inte emot.
» Nästa kapitell: De första husen på Helsjön
