Kategori: Elevblogg
När jag hade sportlov år 2007 trodde jag att jag hade sportlov för sista gången. Som tur är hade jag fel. Jag har haft sportlov varje år sen dess, och varje år har jag åkt upp till fjällstugan nära Sälen. Det är lyxigt. Att bara få vara en vecka. I ett snölandskap. Med tystnaden. Tillsammans med några goda vänner eller lite familj.

Jag började mitt lov med att bli sjuk. ”Typiskt”, tänkte jag, eftersom det var skinande sol ute och perfekt utflyktsväder. Men med några kloka vänner fick längdskidturen vänta någon dag. För att pressa sig när man har lov är tvärtemot lovets syfte: Lov är till för att vara ledig. Och det lyckades jag rätt så bra med.

Man kan stanna hemma av olika anledningar. Jag stannade hemma i fjällstugan (eller tog en promenad) istället för att åka på skidtur. Det är många av mina skolkamrater som stannar hemma en dag till på lovet för att tågen är inställda i snökaoset. (Det är bättre det, att SJ ställer in avgångar istället för att ”lura ut” folk som blir sittande i timmar på tåg som aldrig börjar rulla.) När tårna fryser i såna gammaldags pjäxor med snörning skulle man hellre stannat hemma. Med med lite varm choklad och en liten brasa i en värmestuga har man snart ändrat åsikt.

Tågtrafik
Hoppas vi blir några som kan ta sig till skolan i morgon bitti. För visst får vi som tagit oss till Helsjön inte ”stanna hemma” om ingen annan kommer till skolan?

Texel i snökläder
Snöig kram! /Kattis
Av Katarina Lundberg | 2010-02-21 |
Skriv ut
«« Tidigare inlägg: Vila i ljus
»» Senare inlägg: Gott utan socker