Kategori: Elevblogg
I torsdags hölls en temadag med temat ”Rättvisa” på skolan. En rad aktiviteter hade ordnas av vår GPS-grupp (Globalt perspektiv solidaritet). Det första hände på förmiddagsfikat, när vi trodde att vi som vanligt skulle gå och fika. Men nej, nej! Vid matsalens dörrar blev vi tilldelade varsin lapp (som senare bestämde vilken grupp vi tillhörde) och blev hänvisade till varsin plats. Det fanns tre olika standardnivåer på fikat:
1) Lyxfika med levande ljus, bordsservering och kakor och frukter i överflöd.
2) ”Normalt” fika med ett kakfat vid varje bord.
3) Fika på golvmattor med en kåsa att dricka ur och ”kaksmulor”. Här fanns ordningsvakter istället för servitörer.

Foto: Janne Modin
Det hände en del under fikat. De som fikade på golvet gjorde en kupp och tog en stol till en kvinna med ont i ryggen. Därmed tog vakterna kaksmulorna. Lyxfikarna började kasta kakor inrullade i servetter, men golvfikarna ville inte ha kakor. ”Är det inte bättre att fråga de fattiga vad de själva vill ha?”, uttycktes det mycket talande. För hur kan vi i västvärlden veta vad utvecklingsländer mest av allt behöver? Inte är det vår standard och våra normer som är ”det enda rätta”.

Foto: Janne Modin
Dagen fortsatte med orättvis spökboll i gympasalen (där ena laget fick fötterna fastlindade vid varandra eller fick röra sig flera personer i en rockring), ett rättvist spel (där de intjänade pengarna kunde växlas till kakor och frukt, men där den med mest pengar närsomhelst kunde behöva ”ge alla sina pengar till motståndaren till vänster”) och organiseringen av riket ”Botania”, där landets rättigheter skulle sättas upp. När det bara blev fyra rättigheter kvar var ”rent vatten”, ”sjukvård” och ”utbildning” högt prioriterade, samtidigt som ”betald semester”, ”fritt internet” och ”kläder” fick ryka.

Foto: Janne Modin
Efter lunch bjöd sex elever från Sundsgårdens folkhögskola oss på teatern ”Rätt-Vis”. De tog upp de komplexa och ibland skrattretande sätten att arbeta med rättvisa. Till exempel är det inte lätt att vara medveten om all miljöpåverkan när man ska gå och handla. Vi kan knappt handla någonting då! För plasten på isbergssalladen, som odlats i växthus och som jag gått och handlat i med mina skor i plast, som säkert tillverkats av ett barn i Kina, är inte bra ALLS…

Foto: Janne Modin
Budskapet var: ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.” För trots att det finns mycket orättvisa i världen behövs just DU för att kunna ställa saker och ting ”till rätta”. Det är inte meningen att 25 % av jordens befolkning ska ha 75 % av alla resurser, eller att barn varje sekund dör av svält. Det är för tungt att axla ansvaret alldeles själv, men det det ”lilla” du gör gör skillnad. Hur du behandlar andra i din omgivning och att du visar att DU BRYR DIG- om hur andra mår, hur vår värld mår och att du själv mår bra.
/Kattis
Av Katarina Lundberg | 2010-04-19 |
Skriv ut
«« Tidigare inlägg: Fabians 4 Four till FINAL!
»» Senare inlägg: ”Interdependence”